2018
2017
2016
2015
2014
Varför är dina Facebook-vänner så politiskt ensidiga?
08 nov 2018

Varför är dina Facebook-vänner så politiskt ensidiga?

Varför är det svårare att mötas i diskussioner på sociala medier? Förutsättningarna är långt ifrån det naturliga sammanhanget för att resonera; tillsammans öga mot öga i en trygg grupp. Jim Stone (fil. dr) förklarar hur det går till när sociala medier förvärrar ståndpunktsjäv.

 

När Peter Wason myntade begreppet ’confirmation bias’, konfirmeringsbias eller bekräftelsejäv på svenska, hade det en annan betydelse än vad det har idag. Han menade att när människor prövar en hypotes har de en naturlig tendens att söka argument som stödjer hypotesen, och förbise argument som går emot den. Oavsett vilken hypotes det rör sig om.

Om du exempelvis ombads att pröva hypotesen ’förbränning av fossila bränslen bidrar till global uppvärmning', skulle du alltså oavsett vad du tidigare tänkt kring frågan vara benägen söka efter belägg för att förbränning av fossila bränslen bidrar till global uppvärmning. Och du skulle vara naturligt benägen att förbise belägg för det motsatta.

Och om de ändrade hypotesen till ’förbränning av fossila bränslen har ingen påverkan på globala temperaturer i det långa loppet’, skulle du uppmärksamma respektive ignorera de motsatta beläggen.

Om folk i allmänhet verkligen skulle ha den här typen av konfirmeringsbias, skulle det kunna vara väldigt bra, eller väldigt illa. Å ena sidan vore det angenämt att kunna förmå folk att se en fråga från båda håll, genom att helt enkelt ändra hypotesens formulering. Å andra sidan skulle det vara otroligt lätt att manipulera folk till att stå på din sida om det vore din avsikt.

På gott eller ont – det är inte så saker och ting fungerar.

När forskare använder begreppet ’konfirmeringsbias’ idag, använder de det i den bemärkelse som Wikipedia definierar det:

“Konfirmeringsbias . . . är tendensen att söka efter, tolka, värdera och erinra sig information på ett sätt som bekräftar ens befintliga uppfattning eller hypotes.”

Om du till exempel redan anser att förbränning av fossila bränslen bidrar till global uppvärmning, kommer du tendera att söka efter, tolka värdera och erinra dig information som pekar mot att detta är sant. Och du kommer tendera att förbise eller undvika belägg för att förbränning av fossila bränslen inte bidrar till global uppvärmning – utan att påverkas av hur hypotesen formuleras.

Och om du från början är skeptisk till global uppvärmning orsakad av människan, kommer du tendera att leta reda på och undvika de motsatta beläggen.

Med andra ord tenderar vi att uppmärksamma och leta reda på argument som talar för ’vår sida', och förbise eller undvika argument som talar för ’deras sida’. Faktum är att ett flertal psykologer idag undviker begreppet ’confirmation bias’ och i stället kallar det för ’myside bias’, som vi skulle kunna kalla ståndpunktsjäv på svenska.

Så, vad mer kan vi säga om ståndpunktsjäv?

Först och främst verkar det vara en faktisk företeelse. För att få upp ögonen för det behöver du bara inleda en diskussionstråd om ett kontroversiellt ämne (som vapenlagar eller global uppvärmning) i en blandad grupp på sociala medier, och se hur folk argumenterar. Det är inte osannolikt att de som motsätter sig striktare vapenlagar kommer vara redo att lägga fram statistik som stödjer deras ståndpunkt, och ha svårt att se den statistik som de som är för striktare vapenlagar presenterar som relevant. Och vice versa.

För det andra är ståndpunktsjäv inget som undgått att uppmärksammas av våra främsta författare, filosofer, poeter och musiker:

I Den gudomliga komedin skrev Dante på 1200-talet:

”En åsikt som man intar obetänksamt/ för inte sällan vilse, och den kärlek/ man fattar till den låser fast förståndet.”

Tre sekler senare skrev Francis Bacon:

“När den mänskliga förståelsen har antagit en åsikt… drar den till sig allt som kan stödja och stämma med den. Och även om går att finna ett större antal och tyngre vägande instanser, antingen försummar eller föraktar den dessa, eller hittar något sätt att bortse från eller avvisa dem.”

Omkring tre sekler därefter skrev Tolstoj:

”Jag vet att de flesta män — inte bara de som anses klyftiga, utan också de som är ytterst begåvade och förmögna att förstå de flesta svåra vetenskapliga, matematiska eller filosofiska problem —  väldigt sällan kan urskilja ens den enklaste och mest uppenbara sanning om den därmed skulle tvinga dem att erkänna felaktigheten I slutsatser de dragit, kanske med stor möda — slutsatser som de är stolta över, som de lärt andra, och som de byggt sina liv på.”

Och mindre än ett ett århundrade efter det formulerade Paul Simon:

“. . . a man hears what he wants to hear, and disregards the rest.”

Kanske har du redan hunnit forma egna åsikter om ståndpunktsjäv. Och kanske tycker du att det är någonting dåligt. Kanske anser du till och med att ståndpunktsjäv bär skulden till en rejäl portion av den extrema politiska polarisering som vi ser i världen idag.

Om så är fallet bör vi i rättvisans namn verkligen beakta några argument mot denna hypotes; några argument för att ståndpunktsjäv trots allt skulle kunna vara en bra sak.

 

Är ståndpunktsjäv alltid någonting dåligt?

I The Enigma of Reason (Förnuftets gåta: En teori om mänskligt tänkande kommer i svensk översättning i början av 2019) försvarar Hugo Mercier och Dan Sperber tanken att ståndpunktsjäv inte alltid är någonting dåligt. De anser i själva verket att ståndpunktsjäv är ett av förnuftets mest grundläggande funktioner. Och de hävdar att det mänskliga resonemanget fungerar fint i naturliga sammanhang.

Så vad är förnuftets egentliga funktion? Och vad är förnuftets ’naturliga sammanhang’? Och hur kan vi påstå att ståndpunktsjäv är en bra sak, med tanke på alla uppenbara problem vi ser i anslutning till det?

Enligt Mercier och Sperber är förnuftets egentliga funktion att hjälpa oss finna grunder som förmår övertyga andra och låter oss rättfärdiga oss själva för dem. Och det naturliga sammanhanget för att resonera är i gemensamma diskussioner i den egna gruppen.  

Det är lätt att se hur resonemang med ståndpunktsjäv kan vara fördelaktigt för individen. Om vi lägger tid på att leta efter argument som underminerar vårt syfte, försvagar vi vår sak. Och om vi lägger fram belägg för båda sidor, riskerar vi att underminera hela ärendet. Om vårt mål är att rättfärdiga en av våra handlingar inför gruppen, verkar det ofta vettigt att endast lägga fram anledningarna till att vårt agerande var bra, och utelämna möjliga anledningar till att det var dåligt.

Men Mercier och Sperber tar det hela ännu längre. De för fram att ståndpunktsjäv ibland faktiskt är bra för gruppen som helhet.  Det beror på att det underlättar en effektiv fördelning av tankearbete.

Om du tycker att vi bör jaga antilop på morgonen, och jag tycker att vi bör jaga antilop på eftermiddagen får gruppen fler grunder att arbeta med om du enbart lägger fram argument för att jaga på morgonen, och jag bara lägger fram argument för att jaga på eftermiddagen. Givet att det är enklare att utvärdera argument än att generera dem.

Anta att vi båda är förmögna att komma på sex argument inom en viss tidsram. Om vi försöker att inte vara partiska och båda försöker komma på tre argument för att jaga på morgonen, och tre argument för att jaga på eftermiddagen kan det bli så att vi kommer fram till samma argument. Gruppen har då bara sammanlagt sex argument att arbeta med.

Om du däremot lägger din argument-genererande energi på att få fram sex argument för att jaga på morgonen, medan jag lägger min energi på att få fram sex argument för att jaga på eftermiddagen kommer gruppen ha tolv argument att väga. Och därmed förmodligen vara i ett läge för att fatta bättre beslut.

Nyckelfaktorn är emellertid att människor måste vara villiga att ändra sig om de samlade argumenten inte väger till deras fördel. Vilket leder oss vidare till nästa punkt – det naturliga sammanhanget för att resonera.

Om vi sitter och snackar med nära vänner sent på kvällen, känner vi oss ibland bekväma med att ta våra idéer längre än vad vi normalt skulle. Till och med in absurdum, medan andra slår omkull dem. Och det är en bra sak, eftersom vi mot slutet av kvällen är helt okej med att ge upp vår ståndpunkt om den inte håller. Vi litar på att våra vänner inte kommer att lägga oss idén till last, och det gör oss fria att både tänja den så långt som möjligt, och att ändra oss om den inte håller.

Det är det som är det centrala. Kompissnack under sena kvällssittningar är liksom stammens jaktsammankomster gemensamma företag. Vi letar alla efter bästa vägen framåt, vi bryr oss alla om varandra och vi kan alla i viss mån ömsesidigt låta oss övertygas.

Under dessa omständigheter är ståndpunktsjäv inte bara harmlöst, det kan hävdas att det är mycket bra.

Tyvärr befinner vi oss ofta någon annanstans nuförtiden.

 

Ståndpunktsbias och sociala medier

När en blandad grupp på sociala medier diskuterar ett kontroversiellt ämne ser vi ofta hur de inblandade bara lägger fram en sida av saken för varandra. Det är ingenting avvikande. Vi ser samma tendens vid kompissnack och stammens jaktsammankomster. Det som är annorlunda när det gäller sociala medier är att människor ofta befinner sig i ett klimat där de inte känner sig trygga i att vara ömsesidigt möjliga att övertyga.

Politiska diskussioner på sociala medier är generellt inte gemensamma dialoger i den egna gruppen. De är tävlingsinriktade debatter mellan människor i den egna gruppen, och människor utanför den.  Och eftersom vi inte ens kan se motståndaren öga mot öga när vi diskuterar är inte ens den mest omfattande egna gruppen, den grupp där alla levande människor ingår, särskilt framträdande. Detta är inte ett gemensamt företag mellan människor som bryr sig om varandra. Det är stamkrig.

Politikens beskaffenhet gör inte heller saken bättre. De driver en linje, och vi driver en annan oförenlig linje. Och som spelplanen ser ut måste den stam som förlorar leva med den andra stammens politik. Och eftersom de inte ingår i vår stam tar inte deras politik vidare hänsyn till våra intressen. Insatserna är höga.

Vår naturliga benägenhet att leta efter argument för en sida i en sakfråga motverkas alltså inte tillräckligt av vår förmåga att erkänna goda motargument när vi ställs inför dem. Under de sena kvällssittningarna med vänner finns en del socialt tryck att kunna låta sig övertygas. I den blandade politiska debatten på sociala medier ligger merparten av det sociala trycket i att stå och gå emot den andra stammens argument.

Att ändra uppfattning kan i själva verket ses som illojalt av din sida, eller till och med (sedan kriget) som ett förräderi.

Så dansar vi sociala mediernas diskussionsdans. Vi låtsas delta i öppen dialog, och alla går därifrån ännu mer fasta i sina egna ståndpunkter än när de började.

 

Och nu då?

Okej, så kan man göra någonting åt detta? Kan vi få våra diskussioner på sociala medier mer givande? Kan vi vända den politiska polariseringen och börja arbeta tillsammans igen?

Även om en ensidig linje som försöker undvika bias kanske skulle vara bra för själen, skulle det antagligen inte bidra särskilt mycket till att ändra andras beteende. De kommer bara ta vår rättvisa behandling som ett kapitulationstecken.

Ett mer lovande angreppssätt är att försöka ändra resonemangets sammanhang från tävlingsinriktat till gemensamt. Något vi kan göra genom att betona vår gemensamma mänsklighet, förklara hur vi kommit fram till våra åsikter, och be dem göra detsamma.

Den ursprungliga artikeln är skriven av Jim Stone och publicerades 31 juli 2017 på Psychology Today. Denna artikel har översatts från engelska och publiceras med artikelförfattarens tillåtelse.

Stäm träff! När människor träffas på riktigt i ett tryggt sammanhang är det positivt på flera plan. För individen, gruppen, och gemensamma intressen. Det är viktigt att inte tappa detta i en allt mer digitaliserad värld. Vi vill underlätta möten mellan många människor med Magnet. När ska ni träffas?

 

Få vårt nyhetsbrev

Få våra smarta tips och öka din kunskap om nyhetsbrev, enkäter och evenemang via vårt nyhetsbrev. Nyhetsbrevet utkommer med ca 10 nummer om året och vi lämnar naturligtvis inte ut din adress till någon och skickar inget annat än nyhetsbrev från oss till dig. Genom att prenumerera samtycker du till att vi använder din e-postadress till att skicka våra kunskapsbrev till dig. Mycket nöje!

Lämna följande fält tomt